När två parter skriver avtal – exempelvis ett köpeavtal eller ett hyreskontrakt – handlar mycket om att bestämma vem som ansvarar för vad.
I vissa fall vill den ena parten minska sitt ansvar om något skulle gå fel. Då kan en så kallad ansvarsfriskrivning användas. Det är en klausul i avtalet som bestämmer vem som bär ansvaret vid fel, skador eller förseningar.
För att förstå hur ansvarsfriskrivningar fungerar i praktiken, är det viktigt att ha koll på juridiska regler, vad som får skrivas in i ett avtal och vilka gränser som finns.
Vad är en ansvarsfriskrivning?
En ansvarsfriskrivning är ett avtalsvillkor där en part försöker skydda sig från ansvar i vissa situationer. Det kan handla om att säljaren inte vill bli ansvarig för framtida fel i en vara, att ett företag inte tar ansvar för skador vid användning av en viss tjänst, eller att en hantverkare friskriver sig från följdskador vid renovering.
Den här typen av villkor kan formuleras på olika sätt. Ibland står det tydligt att ”säljaren friskriver sig från allt ansvar efter överlåtelsen”, eller så kan det röra sig om mer specifika punkter, som att ”köparen har undersökt objektet och tar det i befintligt skick”.
Vad innebär friskrivningsklausul i ett avtal?
En friskrivningsklausul är i grunden ett sätt att försöka minska sitt ansvar i ett avtal. Men i praktiken är det mer komplext än så. En friskrivningsklausul måste vara tydligt formulerad för att få juridisk verkan. Dessutom krävs det att motparten förstått innebörden, särskilt om det är en konsument.
När två företag skriver avtal har de ofta större frihet att själva bestämma villkoren. Men när ett företag skriver avtal med en privatperson finns det fler regler att följa. Konsumentskyddslagar, som exempelvis konsumentköplagen, sätter stopp för vissa typer av friskrivningar.
Exempel på ansvarsfriskrivning i olika sammanhang
Här ser du några exempel på hur en ansvarsfriskrivning kan se ut i olika sammanhang:
Fastighetsköp:
I bostadsaffärer ser man ofta formuleringen ”fastigheten säljs i befintligt skick”. Det är en typ av friskrivning. Men säljaren kan inte helt skydda sig mot ansvar – det krävs till exempel att alla fel som är väsentliga och som säljaren känt till ändå upplyses till köparen.
Tjänsteavtal:
När du anlitar en konsult kan det i avtalet stå att konsulten inte ansvarar för indirekta skador, som förlorad inkomst eller uteblivna affärsmöjligheter. Den typen av formulering är också en ansvarsfriskrivning.
E-handel:
Företag som säljer varor eller tjänster på nätet får inte hur som helst friskriva sig från ansvar. Konsumentköplagen och distansavtalslagen ger köparen starkt skydd, och friskrivningar som strider mot dessa lagar är ogiltiga.
När är en ansvarsfriskrivning ogiltig?
Det är inte fritt fram att skriva in vilka villkor som helst i ett avtal. I vissa fall anses en friskrivning vara ogiltig – särskilt om den är otydlig eller ensidig.
Enligt lagen kan ett avtalsvillkor tas bort om det anses vara orättvist utifrån situationen. Det kan till exempel hända om en part haft mer makt i förhandlingarna, eller om villkoret inte förklarats på ett tydligt sätt.
När det gäller avtal mellan företag och konsumenter är reglerna ännu strängare. Ett företag får till exempel inte säga att de inte har något ansvar om en vara går sönder vid vanlig användning.
Domstolar tittar ofta på hur avtalet är skrivet, hur tydlig friskrivningen är och vilken relation parterna har. När det handlar om företag och privatpersoner händer det ofta att friskrivningen inte godkänns.
Skillnaden mellan friskrivning och ansvarsbegränsning
Det är viktigt att skilja på fullständig friskrivning och ansvarsbegränsning. En friskrivning innebär att man helt försöker undanta ansvar för något – till exempel ”säljaren tar inget ansvar för fel”.
En ansvarsbegränsning innebär istället att ansvaret finns kvar, men att det finns en gräns – till exempel att ersättning högst kan uppgå till ett visst belopp.
Domstolar ser generellt mildare på en ansvarsbegränsning än på en total friskrivning. Ju mer rimlig begränsningen är, desto större chans att den accepteras.
Vad krävs för att en ansvarsfriskrivning ska gälla?
För att en ansvarsfriskrivning ska vara giltig behöver flera förutsättningar vara uppfyllda:
– Den måste vara tydligt formulerad.
– Motparten måste ha fått information om villkoret innan avtalet ingåtts.
– Innehållet får inte strida mot tvingande lag.
– Villkoret får inte vara oskäligt.
Om det uppstår en tvist är det domstolen som avgör om friskrivningen kan tillämpas. De tittar på hela avtalet, parternas förhållande och vad som kan anses vara skäligt i situationen.
Vanliga situationer där friskrivningar används
Många företag använder friskrivningar som ett skydd när de erbjuder produkter eller tjänster. Även privatpersoner använder dem i samband med exempelvis försäljning av begagnade varor eller bilar.
I ett kvitto på en blocket-affär kan det stå att köparen godkänner varan i befintligt skick, vilket är en typ av ansvarsfriskrivning. Men även då finns begränsningar. Om säljaren har undanhållit information om ett allvarligt fel, kan friskrivningen sluta gälla.
Inom byggbranschen, juridiska konsulttjänster, transport och tekniksektorn är det också vanligt att man använder olika typer av friskrivningar – men de måste alltid anpassas efter avtalet och lagens krav.