Till startsidan

  Sveriges Konsumenter i Samverkan
- för ökat konsumentinflytande -








REMISS
VAR           2007-09-30


Till: Svenskt Vatten
anders.finnson@svensktvatten.se
 


Certifieringssystem för återföring
av växtnäring med avloppsfraktioner


Vårt korta svar blir helt enkelt ett NEJ.

Vi kan inte och önskar inte delta i ett arbete för att certifiera en ytterligare berikning av odlingsmark med ökande mängder av tungmetaller och andra oönskade föroreningar. Det skulle vara en gisslansituation emot våra medlemmars intresse av rena livsmedel från ett rent jordbruk.

Skriverierna de senaste dagarna i media om ökande halter av ämnen som nonylfenol och även kadmium i våra vattendrag oroar och konsekvenserna med ytterligare föroreningar i avloppsslammet, som tydligen inte var kända, bevisar bara att man i dag inte vet tillräckligt om vad man ska komma att hantera. Däremot vet vi tillräckligt idag om vad man redan hanterar och det räcker för att helt ta ställning emot att via avloppsslam tillföra till vår åkermark ytterligare oönskade och på sikt farliga ämnen.

Vi kan inte ställa oss bakom och anser det synnerligen ”förledande” att uttrycka det som ”återföring av växtnäring med avloppsfraktioner”. Det primära intresset går inte att dölja, att på ett så billigt sätt som möjligt bli av med avloppsslammet. Det handlar inte om att ENBART ”återföra växtnäring” utan att med fosforn som svepskäl bli av med obehagligheterna. Utspädningsprincipen får inte tillämpas när det gäller naturfientliga kemikalier. Diskussionerna har haft fosforn i fokus och som ”åtråvärd växtnäring” med resten som fripassagerare. Vi är inte övertygade om att fosforn i framtiden kommer att vara så stor del av slammet, som man vill göra det till. Det ligger nära att förbjuda fosforn i tvättmedel t ex och då minskar radikalt fosformängden i slammet. Vad blir då kvar av näringsämnen?

Det går heller inte att bortse från den enträgna och enkelspåriga diskussion som i decennier förts om att ockupera åkermark (eller nu också skogsmarken) för kvittblivning av samhällets samlade rester, som kommer från alla håll - från dagvattnet eller via industrin och även från våra magar. Det är helt enkelt så att vi i vårt omoderna samhälle (det uthålliga och hållbara samhället är ännu en framtidsdröm) sitter fast i gamla centrala system som måste byggas om. Lika väl som att vi måste bygga framtida system så att de klarar klimateffekterna med ökande vattennivåer och varmare odlingsklimat, måste vi bygga om de centrala avloppssystemen och ta vara på bra ämnen i urin och fekalier från människorna, avfallet från hushållen och industrierna som går att röta och göra biogas av, m m. De gamla systemen med vattenburna avlopp där allt blandas och sopförbränning av soporna från hushållen måste göras om och fler investeringar i de gamla systemen måste undvikas.

Ensidigheten i diskussionerna och det omfattande arbete som läggs ner för att ”lösa” slamfrågan och som i decennier har haft samma fokus, ”ut med skiten på åkrarna”, är förvånande. Samtidigt är det avslöjande för motiven. Vad och var är alternativen? Förtroendet för de nu framlagda fortsatta stegen för kvittblivning blir därför fortsatt lågt.

Kadmiumfrågan är en central och vital del av problemet och vi kan inte bortse från att allt fler drabbas av effekterna av kadmium i våra livsmedel, även våra barn via barnmaten! Att då skicka runt eller rättare sagt berika våra marker för livsmedelsproduktion ter sig ur konsumentsynpunkt som ytterst motbjudande och helt oacceptabelt. Kretslopp ja, men inte den här typen av kretslopp. Vi anser att man i enlighet med försiktighetsprincipen i stället måste koncentrera föroreningarna i en annan typ av process, som man gör med avfallet från kärnkraftsreaktorerna, för att sedan undanröja och långtidsförvara resterna på ett säkert sätt, bort från kretsloppen.

Av de redan insamlade svaren från allmänheten, som sänts till Svenskt Vatten, framgår helt klart både oron och motståndet helt klart. Vi har för avsikt att lägga ut en mer omfattande enkät i våra nyhetsbrev och inhämta konsumenterna uppfattning och på detta sätt få ett större statistiskt underlag.

Som ett ytterligare resultat av alla rapporter från experter som numera har kommit fram har vi för avsikt att kräva märkning på våra livsmedel om kadmiuminnehållet. Det räcker inte med obligatoriska uppgifter om pris och vikt samt näringsinnehåll och innehåll av råvaror samt vitaminer och diverse tillsatser (som t ex färgämnen) utan här krävs nu deklaration av kadmiuminnehåll.

Vi har sedan länge förespråkat ett annat system för omhändertagandet av samhället ”resurser”. I dagens läge kanske ännu intressantare än då oljan var billig. Bygg om ”renings”verken till rötningsverk och ta hand om biogasen, bränn därefter resterna och ta hand om energin. För att fånga upp kväve och fosfor bör urinseparerande toaletter byggas in i våra bostäder och det framtida samhällets bostäder och lokala omhändertagningssystem utvecklas som inte belastar avloppssystemen till reningsverken.

Detta är en vision vi konsumenter kan ställa upp på och medverka till. Men att medverka till ett certifieringssystem ”för återföring av växtnäring” ihopkopplat med dagens avloppsfraktioner ter sig helt orealistiskt och skulle vara ett svek emot allas vår hälsa och mot kommande generationer.


Bengt Ingerstam
ordförande i Sveriges Konsumenter i Samverkan
den svenska fristående och obundna konsumentrörelsen

Sveriges Konsumenter i Samverkan
Box 88, 577 22 Hultsfred
Tel: 0495-498 34, 413 15, Mobil: 070-604 77 25
Hemsida: http://www.konsumentsamverkan.se