I bakgrunden ska noteras att vi hade byggt upp kontoret i Stockholm samt utökat personalen stimulerade av ett statsbidrag på 1 200 000 kronor per år, som först departementet under den socialdemokratiska regeringsperioden beviljade för utvecklingen men senare halverade ”av politiska beslut”. Senare vid alliansregeringens tillträdde drogs det ner, schablonmässigt för alla, med en viss procent och i vårt fall till 396 000 kronor. Därefter överlämnades till Konsumentverket att hantera fördelningen av bidragen till organisationerna. 2008 Första gången KOV skulle sköta fördelningen av konsumentpengar blev det avslag med motiveringen att ett papper inte kommit in. Trots att vi informerat dem att detta skulle komma direkt från Skatteverket. Det kom inte fram i tid, eller försvann någonstans på vägen. Kanske missade Skatteverket, som lovat skicka det direkt till KOV, men ingen signal från verket om att det inte kommit fram utan bara ett byråkratiskt avslag, utan tanke på konsekvenserna. Kravet på detta registreringsbevis om att vi var registrerade som arbetsgivare togs sedan bort inför 2009, alltså onödig byråkrati. Då ansågs utdrag ur skattekontot vara tillräckligt. Tydligen räcker det för att eliminera en gammal och verksam konsumentorganisation. Senare samma år avslogs samtliga våra projektansökningar, men nu med motiveringarna att de inte ansågs uppfylla kriterierna, (ytterst subjektivt!). 2009 Utlysningen av ansökningstiden gick inte ut annat än via KOV:s hemsida, låg alltså dold där, så man skulle bevaka det själv. Kanske inte så logiskt att börja leta datum före sommaren, när förra ansökningen avgjordes i februari på våren samma år. Datum alltså ändrat till sista augusti, framflyttad 6 månader mot tidigare år. Fler missade det. Bristande information kan tyckas i så viktigt ärende. Gick inte att få anstånd en enda månad. 2010 Man avslog igen (sid1, sid2) vår ansökan och åberopar nu tidigare historik för 2008 då ansökan avslagits, som om det skulle varit ett motiv, samt att vi missat tiden för att söka för 2009. Dessutom uppgav man att vi deklarerat att vi inte hade skulder till Kronofogden, vilket vi hade markerat i ansökan och det var korrekt vid ansökningstillfället, men de hann regleras innan beslut skulle fattas. Dessa uppkom temporärt och uppstod då vi skulle stänga kontoret i Stockholm, p g a att vi inte fått medel tidigare, alltså en konsekvens av uteblivna tidigare bidrag. Man tolkar reglerna om att inte få ”ha” sådana skulder till att ”inte få ha haft” och det är ju juridiskt feltolkat. Att då påstå att vi ”inte kan hantera medel” är ju barockt då vi inga medel fått att hantera, men varit tvungna näst intill avveckla för att kunna hantera neddragningen och de få resurser vi haft, medlemsavgifterna, samt lånat ihop. Föga hänsyn tagits till att det borde få finnas flera organisationer och till det omfattande och långvariga arbete vi lagt ner. KOV har alltså sett som sin roll att snarare sätta krokben för en fristående organisation än att vara angelägen om utvecklingen av organisationer på konsumentområdet. Ingen dialog eller hjälpande hand utan man hängavs sig åt synnerligen byråkratiskt sökande efter även små betydelselösa detaljer för att kallt kunna fälla en organisation. Är det verkligen KOV:s roll att monopolisera konsumentområdet? Är det avsikten från departementet att KOV ska ha mandat att eliminera växande organisationer? Sedan KOV fått hand om fördelningen har Sveriges Konsumenter (dåvarande Sveriges Konsumentråd) fått minst 12 miljoner medan vi på petitesser helt lämnats utan bidrag. Vi kan inte se några som helst relevanta skäl, utan ser det mera som konsekventa mindre detaljer man åberopat och som inte borde vara tillräckliga för att åstadkomma sådan både allvarlig, upprepad och oproportionerlig skada för en organisation.