Tre gratistidningar tre för mycket! Kriget mellan gratistidningarna har nu skördat sitt första offer. Snart blir det väl också nr två, som inte behövs längre. Det är ju METRO som ska ha marknaden för sig själv. Lars Weiss, chefredaktör för Stockholm News skrev i ett inlägg i DN att "tre gratistidningar var två för mycket", men sanningen är nog att det är tre för mycket. Även METRO som är helt annonsfinansierad kan man ha synpunkter på. Storyn är intressant: METRO var ensam herre på täppan. Så kom det en uppstickare in på arenan, Stockholm News. Genast satte Stenbecksimperiet in stöten med en eftermiddagsupplaga med namn Everyday, för att ta död på uppstickaren. Det har nu lyckats och vi får se om Everyday fortsätter komma ut, om reklamintäkterna räcker till två. Men annars har ju Everyday gjort sitt, rensat marknaden från konkurrens. Är det en sund finansiering, att reklamintäkterna (kostnader för den som betalar) ska ge möjligheter att sprida en tidning gratis, så att upplagan blir så stor som möjligt, så att man därmed kan dra alla annonsintäkterna till sig och stänga ute andra medium och därigenom eliminera konkurrensen? Det är ju inte innehållet eller tidningens filosofi som gör att folk väljer den utan man få den bara i sin hand, ägnar den några minuter och slänger den sen, den var ju gratis. Det görs inget medvetet val i demokratisk ordning utan man bara blir pådyvlad något, för upplagan garanterar reklamintäkterna. Det är en osund utveckling som kommer att utarma det fria ordet. Vad som är ytterligare intressant är att det ska vara korta notiser och artiklar, gärna av sensationskaraktär. Sällan ser man någon positiv nyhet och ve den redaktör som dristar sig publicera något som kan skada någon annonsör, det kan ju hota intäkterna. Ja konkurrensen om vår tid är verkligen stenhård. Det gäller ju också om våra pengar, därför är reklamen så användbar. Häromdagen startades en ny tidning i Bonnierstallet, TARA. Det är mediadrottningen Amelia Adamo som står bakom och den vänder sig till åldersgruppen 40-60 - för det är en köpstark grupp! Ja just det, vi konsumenter/läsare är eftertraktade på grund av vår köpkraft. Är det inte en alltför synisk inställning till oss medborgare, uppta vår tid medan vi åker mellan ett par hållplatser på tunnelbanan eller kila in sig hos vissa, speciellt köpstarka, för då får man annonserna. Finns det då ingen annan väg? Jo men då måste vi medborgare/konsumenter/läsare själva finansiera det. Det är precis vad Miljömagazinet, eller vad det nu ska heta i framtiden, arbetar för. En sund och stabil finansiering direkt från uppdragsgivarna, läsarna, och därigenom ett demokratiskt inflytande över tidningen och dess innehåll. Detta för att ge läsarna vad läsarna vill ha och förmedla användbar information, så att läsarna/medborgarna kan delta i samhällsomdaningen. Att kunna delta både genom demokratiska var vart fjärde år och genom medvetna val varje dag är något vi medborgare vill - men det är långt ifrån vad reklamköparna vill. De vill styra vår tid och våra pengar till sina bankkonton, oavsett om det gynnar miljön, hälsan, etiska värderingar eller de globala förhållandena. Överlevnad på kort sikt är typiskt för reklamen - liksom ödet för Stockholm News.   Bengt Ingerstam