Sveriges Konsumenter i Samverkan

Hultsfred 2000-07-15

Finansdepartementet
103 33 Stockholm

 
Sveriges Konsumenter i Samverkan har med uppskattning mottagit betänkandet och  uppskattar att vi beretts tillfälle att avge vårt yttrande.

Slutbetänkandet är en diger och synnerligen genomlysande genomgång av de omfattande problem och frågor som berör konsumentpolitiken och oss konsumenter och välkomnas av oss som konsumentorganisation, inte minst därför att konsumentperspektivet kommer ännu mer i fokus än det tidigare gjort.

Trots det är infallsvinkeln färgad av traditionell syn på konsumentpolitiken och konsumenterna, d v s här angrips frågorna ur perspektivet att konsumenter är en grupp i samhället som ska beskyddas. Titeln anger ”Starka konsumenter”.  Sveriges Konsumenter i Samverkan anser att konsumenter blir inte starka av att skyddas enbart, det som behövs är väsentligt förstärkt utbildning från första dagen i skolan samt livet ut. Dessutom krävs att konsumenterna får en möjlighet att organisera sig, en rätt som numera finns inskriven i Amsterdamfördraget  § 153. Där står också att regeringarna bör bidra till att konsumentorganisationer kan utvecklas. En konsumentorganisation är en allmännyttig organisation och ska inte jämställas med en särintresseorganisation. Därav också logiskt att statsmakterna bör stödja organiserandet av konsumenter.

Först några allmänna övergripande synpunkter.

De svenska konsumenterna är redan så beskyddade att det försvårar organiseringen. Man anser att ”det sköter staten”, genom Konsumentverket, Livsmedelsverket och andra myndigheter samt konsumentvägledningarna och skuldsaneringshjälp (när helt plötsligt de ekonomiska ramarna rubbas av drastiska regeringsbeslut som negativt påverkar konsumenternas situation, inte minst kostnaderna för boendet som ju inte alltid lätt kan ändras). I många andra länder finns stora och starka konsumentorganisationer men där finns inte så starka statliga verk.

Det är också obegripligt att så stora belopp föreslås till stärkandet av konsumentskyddande åtgärder medan alltför blygsamma resurser föreslås till fristående konsumentorganisation som bygger på att konsumenterna själva vill bygga upp sitt inflytande och engagemang och därmed bli STARKA. En förutsättning för en fungerande marknad kräver starka konsumenter, det är utom allt tvivel, men visst ska utsatta grupper också få hjälp och skydd, men då får inte allt satsas på enbart de svaga utan de som vill bli starkare ska beredas tillfälle till det för att utgöra en motkraft på marknaden där de starka annars alltid har varit företagen.

Utvecklingen av starkare konsumenter är också en del i utvecklingen av vår demokrati. Marknaden är inte bara en fråga om ekonomi, utan måste utsättas för demokratiska krafter, 
d v s att medborgarna/konsumenterna får större inflytande och mer med sina val kan styra ”apparaten för tillhandahållandet av livsmedel, övriga varor och tjänster” efter sina legitima behov – konsumtionen – utan att enbart behöva styras av tillgången, exponeringen och reklamen som behovsskapande mekanismer.

Konsumentengagemang bygger på ökande medvetenhet. Just medvetenheten ökar hos konsumenterna genom ökande information och kunskapsförmedling, därför så viktigt med ökande insatser på utbildning. Det har på senare tid noterats ett kraftigt ökande engagemang bland konsumenter. Detta har inte skapats genom lagstiftning eller politiska insatser utan just genom att allt fler börjar inse att detta inte räcker utan fler och fler vill vara med och påverka, i demokratisk ordning, genom opinionsbildning och deltagande, även representation i olika organ. Bland konsumenter ökar i dag intresset för mat- och hälsofrågorna för att hålla sig frisk och må bra då man inte längre kan förlita sig på att sjukvården klarar allt och alla – gratis som det var en gång. Detta borde staten se positivt på då det minskar trycket på statens finanser. Miljöintresset, som också har skapats av medvetna frivilligorganisationer, har nu väckt såväl statsmakterna som näringslivet och konsumenterna har upptäckt att de själva kan välja en uthållig och hållbar utveckling av samhället genom att välja vad de köper. De etiska frågorna håller också på att komma i fokus, inte genom påbud ovanifrån utan genom enträget opinionsarbete från engagerade medborgare som organiserar sig i frivilligorganisationer för att ”få ut sitt budskap”. Bra exempel på detta är t ex Förbundet Djurens rätt som framgångsrikt har fokuserat djuren och deras rätt till att behandlas väl och inte grymt. Även flertalet solidaritetsrörelser kan nämnas som väcker opinion för den fattiga och utsugna delen av världen.

Allt fler konsumenter blir medvetna och tar ett ökat eget ansvar och konsumenterna bör alltså respekteras som den viktiga parten de är på marknaden, d v s halva marknaden – den köpande delen – medan den säljande delen är den andra hälften. Därför behövs ett organiserat engagemang av konsumenterna. Med tanke på de ofantlig belopp som staten har slussat till näringslivet är det därför inte orimligt att kräva att styrkeförhållandet balanseras och konsumenternas intressen stärks.

Redan i sammanfattningen, sid 16, står det saker vi vill kommentera, t ex under Konsumentpolitikens mål  där det står ”konsumentfrågor återfinnes inom de flesta områden”. Vår kommentar till detta är att konsumentfrågor finns t o m på fler områden än några andra ”intressen”. Hela befolkningen har det gemensamt att de konsumerar, är konsumenter och samhällets bas är konsumtionen av varor och tjänster (behovstillfredsställelse) som utgör grunden för all produktion och sysselsättning och inte tvärtom, som så ofta framställes.  Därför är förslaget om ett Konsumentdepartement helt i linje med dessa tankar. Ja detta Konsumentdepartement bör t o m få en övergripande roll och ange spelreglerna för de olika fackdepartementen. (Ett exempel här är Justitiedepartementet som har 
en positiv inställning till patent på liv i motsats till vad vi konsumentorganisationer har. Departementet tar näringslivet i försvar när det gäller patenten medan konsumenterna 
motsätter sig patent på liv, då det kommer att skapa en monopoliserad företagsvärld som inskränker valfriheten och bara ökar makten för några få.)

Vi uppskattar och stryker helt under på vad som föreslås: 
”att de konsumentpolitiska målen ska beaktas på ALLA områden … ” och i nästa fras: ”De nu gällande konsumentpolitiska målen utökas med ett nytt mål som tar sikte på att tillgodose konsumenternas behov  av bra utbildning, information och vägledning”. 

Ytterligare en fråga av övergripande art vill vi lyfta fram redan här: Under avsnittet ”Den svenska konsumentpolitiken i EU och internationellt” föreslås bl a att ”Sverige bör inom EU verka för att konsumenterna blir medvetna om sambandet mellan konsumtionsmönster och  miljön och att de, bl a genom tydligare information, ges reell möjlighet att genom sin konsumtion främja en långsiktig hållbar utveckling.”
Här saknar vi en mer fullständig bild som bättre motsvarar vad konsumenterna redan idag vill sträva efter och vi föreslår att man lägger till här ”konsumenterna blir medvetna om sambandet mellan konsumtionsmönster och miljön, hälsan och etiska hänsyn ……” Vi har också framfört, under arbetets gång när expertgruppen varit inblandad, att de konsumentpolitiska målen ska utökas på detta sätt. Se även avsnitt 2.2 punkt 4. Vi anser att de etiska frågorna måste få komma in här då de påverkar många frågor i vårt samhälle, t ex djurhållning, barnarbete, utnyttjandet av fattiga länders underbetalda arbetare och flyttning av tillverkning till länder med svagare miljölagstiftning m m.

Vi vill här påminna om FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio 1992 då handlingsprogrammet Agenda 21 antogs. Nu förbereds "Rio plus 10" och mycket kommer att ske 2002 som betänkandet bör leda fram till och förhoppningsvis kunna påverka i positiv riktning. Att vi vill lyfta fram Agenda 21 beror på att konsumenterna på många sätt finns med som viktiga aktörer för att målen i handlingsprogrammet ska kunna uppnås. 

I samband med Rio 1992 stod det klart att förändring av de globala konsumtionsmönstren är helt nödvändig. Kapitel 4 i Agenda 21 behandlar frågor som gäller konsumtionsnivåer och resursförbrukning och hur dessa mönster bör och kan förändras. Det är mot denna bakgrund som Sveriges Konsumenter i Samverkan väljer att tolka orden "starka konsumenter". Vi som är konsumenter kan och vill påverka - vi är inte offer som ska skyddas.

I "en gränslös värld" kan starka svenska konsumenter inte acceptera orättvisor, fattigdom och svält här hemma eller i andra länder. Därför vill vi särskilt lyfta fram följande text från kapitel 4 i Agenda 21: "Även om konsumtionen i vissa delar av världen är mycket hög är grundläggande behov hos en stor del av mänskligheten ännu inte tillfredställda. 
En förändring av konsumtionsmönstren bör ge utrymme för en ny mångsidig strategi som inriktas på att tillfredställa de fattigas grundläggande behov av livsmedel, hälsovård, bostäder och utbildning och samtidigt reducera avfallet och användningen av ändliga resurser i produktionen."

Agenda 21 slår vidare fast att "gemensamma ansträngningar från regeringar, konsumenter och producenter är nödvändiga för att förändra ohållbara konsumtions- och produktionsmönster..."

Konsumentfrågor i skolan  anser vi vara en kärnfråga. Vi anser att det är bra att man ändrar beteckningen från hemkunskap till ”hem- och konsumentkunskap” men det räcker inte. Behovet av att skapa ett intresse för dessa frågor är överhängande och behöver fokuseras mer och även forskas mera på. Dagens unga är inte motiverade att ta till sig och stämpeln av präktighet  utgör ett hinder för att skapa det nödvändiga intresset. Vi tror att fixeringen på att tjäna pengar och få ett bra jobb är en orsak och att arbetsrollen har fått en för stor betydelse medan konsumentrollen inte alls är klar och förståelsen för konsumtionens effekter på miljö, hälsa, etik, ekonomi är outvecklad. Vi tror att här måste frivilligorganisationerna få vara med och skapa opinionen och vakenheten och på nya vägar kunna komma in i skolorna med både undervisnings- eller opinionsmaterial samt lektioner.

Ekonomiska konsekvenser som här framläggs är märkliga med tanke på att det ska bli ”starka konsumenter i en gränslös värld”. Prioriteringen att stärka konsumenternas roll på marknaden med 25 miljoner rimmar dåligt med de 200 miljoner som man vill satsa på kommunal rådgivning. Vi tror att med ett ökande engagemang och frivillig organisering kan behovet av rådgivning väsentligt minskas. Det är precis som förhållandet med friskvård (satsning på hälsa) gentemot sjukvård (reparation av skada).

Vi kan inte här gå in på alla avsnitten utan valt ut att kommentera i fortsättningen enskilda avsnitt.

2.2 De nu gällande konsumentpolitiska målen 

punkt 4. Vi anser att de etiska frågorna måste få komma in här då de påverkar många frågor i vårt samhälle, t ex djurhållning, barnarbete, utnyttjandet av fattiga länders underbetalda arbetare och flyttning av tillverkning till länder med svagare miljölagstiftning m m.

Vårt förslag till ny skrivning:”att sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas som minskar påfrestningen på miljön, minskar de negativa effekterna på hälsan och tar större hänsyn till etiska värderingar och på så sätt bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling i överensstämmelse med samhällets värderingar”.

2.7.3 Ett nytt konsumentpolitiskt mål

Vi ser positivt på detta nya mål, med reservation för det vi i de olika delavsnitten anfört för det praktiska genomförandet.

3. Den svenska konsumentpolitiken i EU och internationellt

Det är bra att kommittén föreslår att Sverige inom EU bör verka för att konsumenterna blir medvetna om sambandet mellan konsumtionsmönster och miljön. Sveriges Konsumenter i Samverkan ger fullt stöd åt tanken att konsumenter, bl a genom information, ges reell möjlighet att genom sin konsumtion främja en långsiktigt hållbar utveckling. Till detta vill vi lägga att konsumenter måste ges ökad möjlighet att delta aktivt i olika former av konsumentarbete för att uppleva att det går att påverka!

Internationell konsumentpolitik

Vi konstaterar att betänkandet koncentrerat sig till de nordiska och europeiska frågor och saknar här den viktiga fokuseringen på det internationella arbetet. Vi vill här ytterligare påtala att arbetet inte bara kan begränsas till EU utan minst lika viktigt är att arbeta internationellt. Vissa frågor, t ex Codexfrågorna påverkar vi effektivast direkt som konsumentorganisationer än att enbart gå via EU, vilket inte betyder att vi inte också ska arbeta gentemot EU.  WTO-frågorna är ett annat exempel på att vi inte enbart kan arbeta via eller mot EU, utan måste se det större internationella arbetet som mycket viktigt.

Vi anser att det är synnerligen hög tid att stärka konsumenterna på den internationella arenan genom att konsumentorganisationer ges kontinuerlig och utökad möjlighet att delta i sammanhang där internationella regler som berör konsumenter arbetas fram, såväl inom EU som i WTO, FN och Codex Alimentarius. 

Detta kan främst ske genom ökat aktivt deltagande i internationella konsumentorganisationer, som Association of European Consumers AEC,  BEUC samt Consumers International, ett arbete som kräver ökade resurser. Sveriges Konsumenter i Samverkan har synnerliga möjligheter att påverka EU-arbetet genom innehavet av ordförandeposten i AEC och via Konsument-Forum är vi representerade och deltar aktivt i Consumers Internationals arbete. Särskilt genom Consumers International finns enligt vår mening en unik möjlighet att påverka den globala marknaden och konsumenternas ställning eftersom denna organisation samlar över 250 konsumentorganisationer i ca 120 länder. Sverige bör här särskilt verka för en WTO-ackreditering av internationella konsumentorganisationer som kan möjliggöra observatörstatus vid WTO-möten.

3.5.1 Nordisk handlingsplan...

Sveriges Konsumenter i Samverkan har först nyligen och äntligen fått möjlighet att delta i det nordiska konsumentpolitiska arbetet, men ännu inte haft möjlighet att utvärdera resultatet av detta arbete. Vi kan bl a genom våra kontakter med konsumentorganisationer i Norden och dess närområden medverka till att prioriterade frågor får genomslagskraft. Frågor i handlingsplanen som livsmedel samt konsumtion och miljö, arbetar vi redan med i nära samarbete med andra konsumentorganisationer.

Att stärka det nordiska samarbetet är också av väsentlig vikt för att få en större möjlighet till reell påverkan inom EU.

3.6.2 Svenska profilfrågor

Vi skulle vilja utöka det av kommittén framlagda förslagen med att SIDA får tydliga direktiv att ge ökat stöd åt Consumers International för att representanter från andra länders konsumentorganisationer (t ex från Baltikum, Östeuropa och u-länder) ska kunna delta vid internationella möten. Detta anser vi ligger helt i linje med andra svenska åtaganden och är ett sätt för Sverige att påverka internationellt. 

3.6.3 Strategiska frågor

Vi noterar med stort intresse att kommittén föreslår att de frivilliga svenska konsumentorganisationerna förutsätts agera som jämbördiga parter med företag och att detta förutsätter ett tillräckligt tekniskt kunnande. Vi ser fram emot en utveckling i denna riktning, särskilt som vi utgår från att det innebär ökad respekt för att konsumenternas viktiga roll på marknaden. Detta låter sig inte göras av sig själv utan kräver att vi har tillgång till kunniga medarbetare som kan på ett trovärdigt och respektingivande sätt möta näringslivets fackmän och experter utan att därmed behöva fastna i alla tekniska och vetenskapliga finesser men att även kunna betona och förespråka "mjuka" frågor av etisk och social karaktär. Svenska konsumentorganisationer kommer självklart att vilja medverka till att företagen tar ökad hänsyn till dessa frågor.

När det gäller livsmedelsproduktion i synnerhet har vi mycket svårt att acceptera den globala utveckling som syftar till att undanhålla information om processer och produktionsmetoder (PPM). I WTO-avtalets avsnitt om tekniska handelshinder (TBT) har man kommit överens om att produktmärkning inte får ge uppgifter av detta slag. Sveriges Konsumenter i Samverkan ser detta som ett stort hot mot målsättningen att konsumenter måste få möjlighet att göra intelligenta och konsekvensmedvetna val. Vi föreslår att Sverige via sina politiska kanaler verkar för att PPM-märkning tillåts i WTO.

4.3.2 Kommunal konsumentverksamhet - verksamhetsområden

Vi anser inte att det räcker att lagstifta om kommunal konsumentvägledning. Konsumentverksamhet i kommunerna måste få en bredare framtoning och ökande fokusering på utbildning och förebyggande verksamhet. Vi noterar med oro att endast ca 11% av arbetstiden idag ägnas åt "utåtriktat och förebyggande kontaktarbete."  Det är viktigt att svenska konsumenter får en annan uppfattning och inte bara ser kommunens konsumentvägledare som en "klagomur" dit man vänder sig när man blivit lurad vid ett inköp. Det borde ligga i kommunernas intresse att ”idka friskvård” och därmed hjälpa kommunens innevånare att göra klokare inköp med skonsammare miljöeffekter t ex och klara en bättre hushållning med de ekonomiska resurserna och därmed minska kravet på socialhjälp eller skuldsanering.

Kommunernas kostnader idag för stöd till sina konsumenter är löjligt låga, mellan 5-10 kr/år eller 0,1 promille av den kommunala budgeten. Det visar bara hur fel det är organiserat. Med en så liten satsning från kommunernas sida kan man inte uppnå någon intressant effekt. 

Vi föreslår att man väljer ut en kommun för en sk Case-study och avsätter ett anslag för ett projekt omfattande en arbetsgrupp bestående av konsumentrepresentanter, konsumentvägledare, Konsumentverket och forskare med bred vetetenskaplig kompetens utvecklar idéer till ett bredare upplägg, testar nya metoder för samverkan och utvidgar arbetsfältet och sedan utvärderar vilka positiva effekter på miljö, hälsa, privat ekonomi, kommunens ekonomi och sysselsättning i kommunen man skulle kunna uppnå med en annorlunda satsning. 

4.9.1 Lokal konsumentverksamhet

Sveriges Konsumenter i Samverkan är inte övertygad om att kommitténs slutsatser om den lokala konsumentverksamhetens roll är korrekt. Det lokala arbete får inte bara bli en kommunalt styrd verksamhet. Vi anser att konsumentorganisationerna också bör få utvecklas så att olika lokala grupper kan spela en viktig roll i kommunerna, t ex som remissorgan, pådrivande i vissa frågor och medverkande till att öka konsumenternas kunskaper. Vi tror att för att lyckas med detta krävs att kommunerna aktivt ger lokala grupper resurser att arbeta och tar upp samarbetet  med sådana grupper utan att framtona myndighets- och överhetsperspektivet utan skapar ett öppet klimat av samarbete. Vi anser att här ligger nyckeln till att lyckas få igång lokal verksamhet, bryta dödläget samt öka engagementet  hos kommuninnevånarna som konsumenter.

Vi menar alltså att det lokala frivilliga konsumentarbetet i kommunerna bör betonas i högre grad om målet är att svenska konsumenter ska vara "starka". Vi vill påminna om att FNs Riodeklaration genom Agenda 21-arbetet på kommunal nivå i teorin, men inte alltid i praktiken, gett konsumenterna en roll under 1990-talet. Det finns flera goda exempel på hur kommuner förbättrat levnadsstandarden och blivit mer attraktiva genom miljö- och konsumentinriktat arbete. Vi föreslår därför att det kommunala Agenda 21-arbetet ges ökat stöd så att lokala, frivilliga konsumentgrupper kan få ekonomiskt bidrag för ett utvidgad verksamhet. Detta skulle snabbt ge svenska konsumenter en starkare ställning i kommunerna.

Det verkar som att förslaget att tvinga kommunerna till en obligatorisk konsumentvägledning inte är så lätt att genomföra, då kommunerna har ett visst självbestämmande. Vi har sett i andra sammanhang problem med kommunal verksamhet, t ex livsmedelstillsynen. 

Vårt förslag:
Förstatliga konsumentvägledningen och lägg det under Konsumentverket som lokala filialer! 

Fördelarna kan vara många, dels blir det lika för alla medborgarna i landet och dels undviker man det klassiska problemet att en kommunal tjänsteman inte alltid klarar att agera vid behov mot det lokala näringslivet eller t o m kommunala institutioner. Alltså tillsätt en kompletterande utredning!

4.9.4 Organisation och dimensionering av konsumentverksamheten

Vi håller helt med om att konsumentverksamheten på lokal nivå, både i kommunal och frivillig regi, måste vidgas till energi- och miljörådgivning. I samband med avregleringen på elmarknaden har få svenska konsumenter känt att man har den kunskap som behövs för att kunna välja "rätt" elleverantör. Samma gäller telemarknaden.  Detta kunde vara ett område där den kommunala konsumentvägledningen kunde ha viss information till kommunens innevånare, t ex genom offentliga möten. 

5. Frivilliga organisationer

Det frivilliga organisationerna, såväl de som endast delvis har konsumentfrågor på sitt program som de två paraplyorganisationerna, som specialiserat sig på konsumentinriktat arbete, har betytt mycket för spridning av viktig information, opinion och väckandet av uppmärksamheten över huvud taget för konsumentpolitiken och konsumentrollen. Det här bevisar vikten av att de finns och blir allt starkare. En myndighet, som Konsumentverket, som har en given plats i samhället, kan inte ensamt klara av alla frågor eller arbetsinsatser. Opinionsbildning t ex lämpar sig bättre för frivilligorganisationerna, liksom att uppträda som representanter för konsumenter i olika organ. 

Under åren som gått med de två paraplyorganisationerna på arenan har samarbetet med Konsumentverket blivit allt bättre och alla tre aktörerna behövs verkligen för att stärka konsumentarbetet. Tvärtom mot vad ibland framföres ”vore det inte bättre med bara en organisation (eller aktör)” har det visat sig öka effektiviteten och slagkraften. Att bara ha en konsumentorganisation i ett land är förödande och monopolism är aldrig bra. Det vore lika förödande som att det bara skulle finnas ett politiskt parti. Mångfalden som idag finns bland organisationerna och myndigheterna bidrar till att konsumentpolitiken bättre fokuseras. 

För att ytterligare förbättra detta bör frivilligorganisationerna få väsentligt mera stöd för att kunna utvecklas till funktioner med större kapacitet och möjligheter att fylla de många funktioner som man alltmer upptäcker att de borde ha och ålägger oss (om än under frivillighetens mantel). Det räcker inte med en stor pott till Konsumentverket och så lite drickspengar som verket ska dela ut i mindre poster till mängder av organisationer för tillfälliga projekt. Den post som Finansdepartementet har delat ut under senaste åren är i proportion till vikten av arbetet som borde utföras helt otillfredsställande.  2,8 miljoner under år 2000 att fördela på två paraplyorganisationer att jämföra med 200 miljoner som föreslås till kommunala konsumentvägledningen visar ju på den ohållbara proportionen.

Olika organ, myndigheter, departement, forskningsinstitutioner, m m har alltmer upptäckt hur viktigt det är att ha med konsumentföreträdare i sina referensgrupper eller andra formationer. Det har ju även uttalats klart från statsmaktens sida att alla verksamhetsområdena skall involvera representanter för konsumenterna, vilket har gett en omöjlig situation, där få personer ska vara med överallt. 

• Ett otal statliga utredningar har kallat på konsumentrepresentanter och det är både tidskrävande och kräver kunskaper, antalet remisser har ökat enormt och här är kravet på kunskap helt omöjligt att klara om vi i organisationerna inte har tillgång till flera experter. 

• Livsmedelsverket har en referensgrupp med  4 möten per år.

• Konsumentverket har representant för båda paraplyorganisationerna i sin styrelse.

• Jordbruksverket  träffar organisationerna 2 gånger om året, samt har en grupp för diskussioner om ekologisk produktion där man velat ha konsumentrepresentant med och bara det arbetet motsvarar en arbetsinsats på nära 10% av normal arbetstid, då mängder av material ska läsas in inför mötena. 

• MAT21 projektet har involverat oss i ett arbete för utveckling av kvalitetskriterier för vete (pilotprojekt) och inneburit ett stort antal möten och mycket att läsa in. Ett viktigt arbete men utan någon som helst ersättning, inte ens för resor. Nu har MAT21 fått ytterligare 60 miljoner och man bara utgår ifrån att vi i form av konsumentorganisation ska ställa oss till förfogande. 

• I det stora arbetet inför WTO förhandlingarna har UD kallat till mängder av möten och vi har deltagit i de flesta, alltid som ensam konsumentrepresentant, helt på vår egen bekostnad. 

• Likaså har Kommerskollegium öppnat upp för en bättre dialog och kallat till mängder av möten och insett vikten av att konsumentrepresentant med i arbetet. Även här har vi flitigt och som enda konsumentorganisation deltagit, på vår egen bekostnad.

• Det finns även fora där näringslivet vill ha med konsumentrepresentanter (SIK på området genteknik), LivsmedelsSverige (Internetsite) m fl.

Alla kan själv räkna ut hur många anställda man kan ha i en organisation för 500.000 kronor som Sveriges Konsumenter i Samverkan  fått för innevarande år, mot 300.000 tidigare under ett par år. Likaså till hur mycket resor det räcker. Men vi är positiva till att efterfrågan på konsumentrepresentanter bara ökar och att alltfler upptäcker hur viktigt det är. 

• Att vi nu i år dessutom fått förtroendet att svara för ordförandeskapet i den ena av Europaorganisationerna (AEC) innebär ytterligare arbete och resor men ger oss fantastiska möjligheter att påverka arbetet inom Europa och gentemot EU. Detta arbete är oavlönat, endast del av resekostnader ersätts. 

• Vi har även på det internationella planet fått delta alltmer. En av våra få anställda, expert på WTO fick delta i Seattle vid WTO mötet och ingick i Consumers Internationals delegation, deltagit i Transatlantiska konsumentdialogen TACD bl a på ett möte i Washington och deltar mycket aktivt kontinuerligt i dialogen per mail och kunnat påverka på ett imponerande sätt, involverats av Consumers International att för deras räkning delta i WHO möte i Kiel och även deltagit i flertal möten i Europa i CI:s Working Group för livsmedel. Dessa aktiviteter upplever vi som synnerligen framgångsrika och nyttiga. Viss del av dessa resor har ersatts av CI och Seattlemötet finansierades av Konsumentverket med projektpengar. Men det kostar oss också, lön, vissa resor och kontinuerlig arbete och kunskapsinhämtning. 

• Nu är det aktuellt att ytterligare kunna delta i CODEX-arbetet och ev ingå i den svenska delegationen till vissa CODEX-möten, närmast nu i Japan vid GMO-mötet. Detta prioriterar vi och upplever som synnerligen viktigt och konsumentrepresentationen vid CODEX-mötena har gradvis ökat. Insynen ökar, påverkansmöjligheterna ökar och efterfrågan på konsumentdeltagande ökar, vilket vi förvisso ser positivt på men det ställer allt större krav på oss och det här är verksamhet som man anser ska finansieras av allmänna medel och inte tigga av ett mindre antal förstående medlemmar. Det är ju en verksamhet för alla konsumenters bästa och inte enbart för våra medlemmars bästa.

5.5 Överväganden och förslag

Kommittén gör följande bedömning: ”Den nationella och internationella konsumentrepresentationen måste kraftigt förstärkas om det ska vara möjligt att med trovärdighet och framgång kunna hävda konsumentintresset i de nya och större marknader som växer fram”.  Det skriver vi verkligen under på. Det är bara ett måste i en alltmer global värld där en koncentration alltmer förstärks på det kommersiella planet.

Vi har redan i tidigare stycken berört några av de många internationella funktioner där vi redan engagerat oss, som WTO-frågan, TACD-samarbetet, Consumers Internationals verksamhet med Food Working Group och WHO-deltagandet, Association of European Consumers, AEC där vi t o m innehar ordförandeposten, Consumers Committee inom EU, där vi erbjudit oss ta ordinarieposten då det inte fungerat tillfredsställande tidigare där vi hade suppleantposten och Konsumentrådet hade den ordinarie platsen. Vidare det Nordiska Konsumentutskottet. 

På senaste tiden, speciellt efter Seattle, har de s k NGO fått mer och mer att betyda. Nyligen hade EU kommissionären Pascal Lamy från DG Trade en öppen chat via e-mail. Vi bifogar här ett par klipp ur floran av frågor och svar, som klart bevisar vilken oerhört mycket större och viktigare roll dessa NGO’s nu spelar. T o m har han nu nämnt oss NGO’s i samma andedrag som facken! Vi har också ombetts att delta i upprepade möten med DG Trade i frågor där konsumentintressena måste in. Det är självklart en resursfråga, medan vi kunskapsmässigt är rustade för att delta. Det vore beklagligt att inte kunna fullfölja alla dessa uppgifter, när chanserna nu ligger öppna och vi inte längre behöver slåss för att få höras.

 Utdrag ur chat, från: http://europa.eu.int/comm/chat/lamy3/index_en.htm

Civil Society Dialogue

[18:17] <Lamy_8> FR to Mailbox (Fatah Benia), NGOs: we are encouraging
NGOs and other parts of Civil Society to play an active part in our policy making discussions, including on trade negotiations. We receive much constructive and useful input from NGOs, which is welcome. We continue to develop our process of consultation.

[18:56] <Lamy_1> to eurochambres: I have no intention of launching a new
European Business Forum. I think we have a number of channels of
contacts with business which are workng well. I am thinking of involving
them more directly in the priorities of the Trade policy, as I am
thinking of doing it with Unions and NGOs. Bilateral or regional business
fora, provided they are focused and at the right level ae useful.

Länge har vi kämpat för ökad öppenhet och insyn, vi är där nu men måste utnyttja möjligheterna.

5.5.1 Sveriges Konsumentråd och Sveriges Konsumenter i Samverkan

Kommitténs förslag: ”Sveriges Konsumentrådd och Sveriges Konsumenter i Samverkan får väsentligt ökade resurser för att fullfölja sina ökande åtaganden nationellt och internationellt”.  Så långt är vi överens, men sen i vidare text kommer det obegripliga: 

”Sveriges Konsumenter i Samverkan bör ges möjlighet att vidta en önskvärd organisationsförändring för att på ett par års sikt, om utvecklingen blir tillfredsställande, bli ekonomiskt likvärdigt behandlad med Sveriges Konsumentråd.”

 Den organisationsförändringen innebär att utveckla kontoret i Stockholm, som redan har startats, anställa någon som kan sköta det och även anställa lite mer folk, experter inom olika områden. Därmed kan alltmer av arbetet flyttas upp till Stockholm från nuvarande kansli i Hultsfred. (Tyvärr måste allt ju koncentreras till Stockholm). Ny generalsekreterare behöver anställas, då tidigare gs dels gått i pension och dels övertagit ordförandeskapet – för att ge plats till en ny gs. Vi håller inte med om att detta är att klassa som ”önskvärd organisations-förändring” utan bara normal utveckling. Även Konsumentrådet anställde nyligen ny generalsekreterare då den tidigare slutade. 

Vi anser att vi redan nu på ett övertygande sätt visat (t o m med små resurser) att vi har klart och odiskutabelt visat att utvecklingen har varit - inte ”blir” - tillfredsställande. Vi anser att vi inte på något sätt ”ligger efter” Konsumentrådet när det gäller aktiviteter och deltagande i nationellt och internationellt arbete eller opinionsarbetet. Om det skulle råda tveksamhet om detta önskar vi att en opartisk utredning tillsätts och utvärdering göres av de båda organisationernas arbete för att bedöma den reella situationen.

Vi förstår heller inte den eventuella logiken i att ytterligare ”svälta” just den organisationen som fått 10 miljoner mindre under 5 år, men ändå gör ett som många anser imponerande jobb, för att se om ”utvecklingen blir tillfredsställande” och först då bli ”ekonomiskt likvärdigt behandlad med Sveriges Konsumentråd”. Kraven på oss är det ingen skillnad på, men risken med ett sådant här förfaringssätt är ju snarare att skapa förutsättningen för att  vi inte ska orka och klara förväntningarna. Vi hoppas verkligen att avsikterna in var sådana.  Vi tycker snarare att vi borde få viss kompensation för den tidigare sneda fördelningen så vi kan hämta igen och utvecklas snabbare än att sättas ”på observationslistan”.

5.5.2 Unga konsumenter

Vi har f n en medlemsorganisation som enbart organiserar ungdom, Unga Allergiker, och ansökan från ytterligare en som är verksam inom hälsoområdet. Dessutom är Förbundet Djurens rätt en utpräglad ungdomsorganisation. Vi har också ett pågående projekt med stöd från Konsumentverket ”ung_plattform” på nätet, som helt är avsedd att låta unga konsumenter själva ta initiativet för att där öka intresset för konsumtionen hos unga. Men det är inte lätt och går inte av sig själv.

Vi har inget att invända mot kommitténs förslag att med projektstöd försöka stärka ungdomarna i deras roll som konsumenter, men det räcker inte! Vi har ännu inte hittat vägen, inte ens i skolan vet man svaret på frågan varför ungdomarna inte attraheras av konsumentfrågorna. Men det är av yttersta vikt att lyckas vända trenden.

Vi tror att detta ligger djupare, att skolan och familjerna är alltför inriktade på ”kul jobb med bra lön” och att man för  mycket fokuserat på vår roll som löntagare och att man ser konsumtion bara som något att öka för att känna tillfredsställelse, utan ansvar. ”Tjäna mer så jag kan köpa allt jag vill”.

Näringslivets intrång i skolan har fått för stora proportioner och utbildningen är alltmer yrkesinriktad i st f inriktad på allmän kunskap om hur man kan, bör och ska leva och klara sig själv i alla avseenden, inte bara för att jaga högre lön och få bättre jobb. 

Här krävs mer än projektpengar, här kan det forskas!

Vi deltar i ett internationellt arbete omkring Barn och Internet och hoppas därigenom kunna komma en bit längre att ge ungdomen en bättre start i livet än enbart ökat ha-begär.

9.9.2 Ökat konsumentinflytande i standardiseringen

Det är visserligen korrekt att konsumenternas förtroende behövs för att den inre europeiska och globala marknaden ska kunna förverkligas. Svenska hjärtefrågor, t ex försiktighetsprincipen och etiska hänsyn bl a i djurskyddsfrågor, måste byggas in i det internationella standardiseringsarbetet. Vi accepterar inte att harmonisering av internationella standarder leder till sänkt svenskt konsumentskydd.

Vi måste också påpeka att det inte bara är Konsumentverket utan även andra myndigheter som sysslar med internationellt standardiseringsarbete. För oss är Kommerskollegium den naturliga kontaktpunkten för frågor som berör WTO, särskilt på TBT- och SPS-området. Vi föreslår att Kommerskollegium får nya direktiv att aktivt föra fram konsumentaspekter i arbetet inom IEC, OIML och ISO samt i WTO-sammanhang. Livsmedelsverkets standardiseringsarbete inom Codex Alimentarius är också ett område som Sveriges Konsumenter i Samverkan bevakar och aktivt försöker påverka. Till detta krävs ökade resurser.

Vi delar helt kommitténs uppfattning att det är viktigt att involvera konsumenterna i detta arbete. Men som frivilligorganisation har vi medlemmar, enskilda konsumenter, som har en del att säga om hur vi använder deras medlemsavgifter. Konsumenter som går med i  en konsumentorganisation gör det för att de vill att vi ska driva vissa frågor. T ex har man uppskattat att vi drev tillsammans med många andra NGO’s så hårt kampanjen mot WTO-utvecklingen och även uppnådde betydande resultat. Standardiseringsfrågorna är viktiga, det säger ingen emot, men det ligger inte på ”aktivist-planet”, som är viktigt för en organisation som verkligen representerar enskilda konsumenter och inte bara representerar organisationer. Man förknippar standardiseringsfrågorna med statlig verksamhet, för där har de legat och anser att det ska staten sköta. Vi betalar ju skatt för att få vissa saker gjorda. Om man nu från statsmakternas sida behöver hjälp från konsumentorganisationerna, så drar vi oss inte undan. Men här får resurser ställas till förfogande och kräver en ökning på budgeten för experter, avlönade för att göra jobbet. (Det handlar alltså inte om en behövlig organisationsförändring!).

11.4 Konsumentkunskap i skolan

Det är beklagligt att ordet hemkunskap fått så låg status och en så begränsad uppfattning av omfång och omfattning. Bara det att man avsätter endast 118 timmar av 6 665 visar att skolan inte är tänkt att ge barn en start i livet och inte heller ge barnen en uppfattning av vad livet 
innebär och vad vi ska använda åren vi har till. Den systematiska anpassningen till yrkesrollen, löntagarrollen, har alltför länge fått all prioritet.

Vi anser att man ska ta en förutsättningslös diskussion om vad skolan ska ge de unga inför livet och inte inrikta sig på enbart att öka på timmarna för hemkunskapen. Våra barn vet inte att de i sin roll som konsumenter sätter samhällets hjul igång och därmed skapar sysselsättning och verksamhet och att vi alla som konsumenter ju faktiskt är arbetsgivarparten. Vad barn vet idag är att ”de måste jobba för att få pengar för att handla för”. Man  vet inte att konsumtion är livsuppehållande eller förödande, i vart fall påverkande livssituationen. Man äter för man är hungrig, sugen eller ska fira något, inte för att uppehålla liv, vårda hälsa och miljö, tänka etiskt o dyl. 

Ämnet och problemet är så stort och viktigt att man borde börja titta på utbildningen ur ett helt annat perspektiv, förutsättningslöst.

11.6   Stärkt konsumentundervisning

I kommitténs betänkande andra frasen säger man: ”I gymnasieskolan bör konsumentkunskap införas som ett nytt obligatoriskt skolämne. Ett viktigt inslag i ämnet bör vara undervisning i privatekonomi.”  Inte för att privatekonomi är oviktigt men det handlar inte bara om det. 

Vårt förslag:  att man först sätter konsumtionens roll, effekter och konsekvenser, konsumtion som medel att tillfredsställa grundläggande behov, ifrågasättande av behov – ofta skapade av reklamen – och därmed kunna utöva verklig hushållning. Om privatekonomi får inriktningen ”förvalta och köpa aktier” så håller inte utvecklingen.

16 Ekonomiska konsekvenser

Av utredningens omfattning att döma, samt andra tidigare gjorda utredningar, framgår tydligt att konsumentpolitiken får allt större vikt. Betänkandet behandlar däremot de ekonomiska konsekvenserna på enbart 3 sidor och vi kan inte undvika att påtala denna stora brist i betänkandet/utredningen att inte ha kunnat presentera något nytänkande. Man putsar lite här och mycket lite där på siffrorna, men ger inga impulser. 

Under 16.2  tredje stycket behandlar man de svenska konsumentpolitiken i EU och internationellt, men anslaget  föreslås endast gälla ”arbetet med frågor inom EU”.
I fjärde stycket förslår man bl a ytterligare 2 miljoner till de frivilliga konsumentorganisationerna (där kanske 50 organisationer ska få del av pengarna via Konsumentverkets projektfördelning!) samtidigt som en snedfördelning mellan de två paraplyorganisationerna omfattar 1,8 miljoner per år, inte inräknat de tidigare 10 miljonerna som Sveriges Konsumentråd fått för sin uppbyggnad och verksamhet.

Vi föreslår att man ser frågan ur annan synvinkel. 

• Konsumtion av varor omfattar drygt 150 miljarder i dag.                         Momsen enbart på detta inbringar till statskassan dryga 30 miljarder. 

• Reklamen kostar näringslivet 30 miljarder, med alla påslag och moms ovanpå, betalar vi konsumenter för detta 60 miljarder (skattade pengar). 

• Vi konsumenter måste alltså arbeta in 120 miljarder för att och täcka arbetsgivaravgifterna (till statens budget) och betala skatten på lönen (också till statskassan) för att finansiera reklamen via varorna.

• I de 60 miljarderna ingår moms (till statskassan) med 12 miljarder.

• De nuvarande statliga anslagen på det konsumentpolitiska området omfattar 123 miljoner – vilket motsvarar 1% av momsen bara på reklamens kostnader! Eller ser man det i förhållande till varukonsumtionen motsvarar det bara 0,4% av statens intäkter för momsen på varorna (tjänster inte inräknat!). Det är en alltför dålig återinvestering för att förändra konsumentpolitiken och rätta till det som behövs.

Vi måste allvarligt påtala bristen på sinne för proportioner. Det här kan man inte begära att konsumenterna ska ha förståelse för och heller inte att finna sig i i längden. 

Hela betänkandet innefattar mängder av bra förslag men inga radikala förslag till finansiering.
Men eftersom regeringen nu börjar tala om sänkningen av skatter föreslår Sveriges Konsumenter i Samverkan:

1. omdirigera futtiga 2 miljarder (endast lite drygt 1% av konsumtionen av varor eller lite drygt 10% av vad man får in i moms på reklamens kostnader) till en mer offensiv konsumentpolitisk satsning

2. prioritera upp konsumentpolitiken rejält. Ge konsumenterna det tillbaka att de via sina organisationer kan medverka till en positiv utveckling, som gynnar både staten och konsumenterna. Vi applåderar förslaget till ett Konsumentdepartement. Se närmare vårt förslag (bifogas) till detta som vi redan 1997 sände till Statrådsberedningen. Finns också på vår hemsida:  http://www.konsumentsamverkan.se/allmant/stber.html

3. komplettera hela utredningen av konsumentpolitiken med realistiska ekonomiska förslag med utgångspunkt från vårt förslag att avsätta 2 miljarder till detta. 

Får vi avsluta med att citera vår statsminister Göran Persson. ”Jag hoppas nu att hushållen får ett större förtroende för landets finanser och att de lättar på plånboken och ökar konsumtionen, för då får vi igång hjulen och sysselsättningen”. Han har klart för sig att konsumtionen är nyckeln till välstånd och sunda statsfinanser och ökad sysselsättning. Därför ska det satsas rejält på konsumentpolitiken och borde också vara högsta prioritet inför ordförandeskapet i EU.

Vi beklagar  att vi inte har tid och resurser att mera i detalj besvara varje punkt, men har tagit fram några av speciell vikt, varav den sista synpunkten får vara vårt viktigaste bidrag.

Med vänlig hälsning

Bengt Ingerstam
ordförande

Läs vårt förslag till statsrådsberedningen om Konsumentdepartementet

 ....