| Nu kommer ett ”rekord”
till, 32 tillsatser (med E-nr?). Kostdoktorn.se publicerade inför
Alla Hjärtans Dag en ”hjärtetårta”
från Konsumbagaren, där han uppgav att den innehöll
32 E-nr tillsatser. Javisst reagerar folk över den långa
listan i innehållsförteckningen, men mest kanske för
det inte är begripliga namn. Vem vet vad kalciumhydroxid E 526
är? Hur gör man lutfisk? Just det, med släckt kalk! (Se
Wikipedia). Många E-nr har en psykologisk effekt, skrämmande
beroende på okunnighet.
Några konkreta förslag:
Det enda som är riktigt dåligt, bortsett ifrån att
Konsumbagaren förfaller till att baka sådana onödiga
produkter, är att den innehåller delvis
härdat vegetabiliskt fett. Det är vi alla överens
om att vi inte vill ha! Det andra är ett antal azo-färgämnen
för färgens skull, det är bara för ögat men
tveksamhet råder om riskerna, alltså avstå!
Resten då, ja det bara skrämmer. Längden på en
innehållsförteckning skrämmer. Det är förståeligt
att folk reagerar så att man undviker varor med långa innehållsförteckningar,
speciellt med många E-nr.
Men låt oss hyfsa debatten lite nu
Den olyckliga fixeringen på att allt med E-nr är skit har
inte varit bra, snarare skapat oro hos folk. Samtidigt har industrins
okritiska inställning till E-nr och enkla hänvisningen till
”ja men då är det ju godkänt” utan att ifrågasätta
konsumentnyttan, gett oss en ökad användning av även
sådant vi ska undvika, t ex azo-färgerna.
Vi har inte alltid varit så snälla heller emot tillsatserna,
men vi har inte hysteriskt hoppat på allt med E-nr! Vi har valt
ut några där vi konsumenter borde akta oss eller t o m bojkotta.
Dit hör de härdade fetterna med sina transfetter (utan E-nr),
azo-färgerna, sötningsmedlen och det syntetiska glutamatet.
Läs mera om vårt agerande:
Maten
kan bli skadlig av tillsatser >>
Fem
myter om tillsatserna i maten >>
Hela
avsnittet om tillsatser >>
En trött debatt
Såg i går 16 februari Storforum om maten i TV. Det var 2
timmar på bästa sändningstid. Fokus helt på tillsatserna.
En trött debatt där vissa parter stod klart på ena sidan
och andra försvarade plikttroget näringslivet. Många
hade svårt att hålla sig till ämnet och tendenser till
pajkastning fanns, men disciplinerade. Dynamiken saknades och det blev
ett evigt ”tuggande” om tillsatser. Blev tvungen att gå
ut i köket för att ”tugga på riktigt men med mat
i munnen”, egna pannbiffar utan mera tillsatser än salt och
peppar.
Kanske intresserade debatten många, i så fall beklagligt.
Inte ett ord om genteknik, bestrålning av mat, nanoteknik i livsmedel,
gödningskosten med majs och soja både till djur och människor
för ökad fetma och diabetes, för hård upphettning
av livsmedel, härdningen av fetter, överanvändning av
inflammatoriska Omega-6 samt importen av palmolja till margarinerna
– frågor som är tunga livsmedelsfrågor och berör
framtiden. All teknik är inte per automatik dålig, men missbruket
är dåligt! Samma kan sägas om tillsatserna.
Ett generalfel i vår nutida matproduktion!
Enda lilla tankeväckaren stod Marit Paulsen för, när
hon nämnde om sin nya bok ”Lurad av laxen”. Hon nämnde
om hur mycket småfisk man måste beskatta haven med (5 kg)
för att få fram 1 kg lax. Hon nämnde också hur
man drygar ut med vegetabilier (3 kg gödningskost) och därmed
får lägre halt av långkedjade Omega-3, den nyttiga
fettsyran. Här är ett generalfel i vår nutida matproduktion!
Jämfört med debatten om de svarta oliverna (färgade)
som blev en konfrontation mellan Nilsson och Lisbeth Kohls från
ICA. Lite ”piffig” men ointressat egentligen.
Det skulle inte skada med en direkt dialog
mellan oss konsumenter och näringslivet och då vill vi vara
med, tror vi har lite av intresse att säga!
|
