Glutamat är
en av kroppens 20 aminosyror och ämnet behövs
i låga halter för att muskler och nervsystem
ska fungera samt i hjärnan där det fungerar
som en signalsubstans. Om man äter en kost utan
glutamat kan kroppen själv tillverka den mängd
som behövs.
För att hålla glutamathalten på exakt
rätt nivå i vätskan som omger nervcellerna
i hjärnan har kroppen kraftfulla skyddsmekanismer
för att hindra att glutamathalten blir för
hög (de s.k. gliacellerna).
Problemen uppkommer med den kraftiga och långvariga
överdosering av glutamat som vi idag får
i oss via alla tillsatser i maten. Till slut blir skyddsmekanismerna
överbelastade och glutamathalten i hjärnan
stiger. Vad som då inträffar är att
glutamatet gör så att cellväggen öppnas
och kalcium släpps in i nervcellen som börjar
signalera okontrollerat. Om nervcellen inte klarar av
att stoppa kalciuminflödet dör cellen, stimulerad
till döds.
Gliacellernas skyddsmekanismer kräver mycket energi
för att fungera. Att ha syrebrist och lågt
blodsocker när man utsätts för glutamat
förvärrar därför dess skadeverkningar.
Alla vet nog att hjärnans celler dör snabbt
om man inte får syre. Orsaken till detta är
att när syret tar slut fungerar inte de mekanismer
som skyddar cellerna mot glutamat, glutamathalten i
vätskan runt cellerna stiger med en faktor 100
och cellerna dödas av glutamatförgiftning.
(Russell L. Blaylock
(1997) ”Excitotoxins: The Taste That Kills”
Health Press, Santa Fe: NM, pp 77-78) Förutom
syrebrist och lågt blodsocker är andra faktorer
som gör hjärncellerna extra känsliga
för glutamat vitaminbrist och magnesiumbrist.
En ytterligare skyddsmekanism i kroppen är den
s.k. blod-hjärn-barriären som hindrar skadliga
ämnen i blodet att nå hjärnans celler.
Tyvärr skyddar barriären inte hela hjärnan,
exempelvis är hypotalamus sämre skyddad mot
glutamat.
Många av de hjärnskador forskarna kunnat
koppla samman med överdosering av glutamat hittar
man i den delen av hjärnan. Blod-hjärn-barriären
är inte heller fullt utvecklad hos barn. Barn är
därför extra känsliga för glutamat.
Gravida kvinnor som utsätts för glutamat överför
detta till det oskyddade fostret och bör därför
undvika glutamat. Djur som utsatts för glutamat
under dräktigheten födde ungar som var ointelligenta,
kortväxta, kraftigt överviktiga och hade störningar
av hormonsystemet. Även gamla har en försvagad
barriär mot glutamatets giftverkan.
I höga doser fungerar glutamat som ett neurotoxin
eller ett så kallat excitotoxin.
Termen kan närmast översätta med ”stimuleringsgift”
och dess effekt är att nervcellerna börjar
signalera till varandra på ett okontrollerat sätt.
Effekten av excitotoxiner på hjärnan påminner
om centralstimulerande droger som kokain och amfetamin,
med den skillnaden att överdosering av glutamat
aldrig kan framkalla någon berusning. Förutom
glutamat är aspartat (som finns i sötningsmedlet
Aspartam) samt aminosyran L-cystein vanligt förekommande
excitotoxiner. (Inga av dessa excitotoxiner kan framkalla
berusning.) De olika excitotoxinerna förstärker
varandras giftighet. Att exempelvis dricka en dietläsk
som innehåller aspartam när man äter
snabbmat som nästan alltid har mycket tillsatt
glutamat ökar den totala skadligheten.
Människor är mer känsliga för glutamat
än alla andra djurarter man undersökt. Om
en vuxen människa på 70 kilo utsätts
för 10 gram natriumglutamat ökar glutamathalten
i blodet till 20 gånger den normala. Om möss
får samma dos i förhållande till sin
kroppsvikt ökar blodhalten bara fyra gånger
och för apor ökar blodhalten inte alls.
(Russell L. Blaylock 1997 ”Excitotoxins: The
Taste That Kills” Health Press, Santa Fe: NM,
pp 37)
Forskarna har visat att möss får direkta
hjärnskador om glutamathalten i blodet stiger till
60 – 100 mmol/dl. Om en vuxen människa på
70 kg äter 14 gram natriumglutamat stiger blodhalten
till 80 mmol/dl. Detta är alltså samma nivåer
som ger direkta hjärnskador på möss.
Försök där människor fått
äta glutamat visar att de upplevda överkänslighetsreaktionerna
kan uppträda vid så låga doser som
1 gram och ända upp till 12 gram. Att långvarigt
utsättas för lägre doser av glutamat
ger troligen också hjärnskador, men dessa
är svårare att mäta.
(Olney J. W. “Excitatory Neurotoxins as Food
Additives: an evaluation of risk” Neurotox. 2(1980):
pp 111, pp 163-192 )
Överdosering av glutamat skadar dessutom synen
genom att förstöra nervcellerna i ögats
näthinna. Råttor som fick höga doser
glutamat under en längre tid förlorade upp
till 75% av cellerna i näthinnan
(http://www.newscientist.com/article.ns?id=dn2957)
Det finns även starka indikationer på att
glutamat påskyndar utvecklingen av demenssjukdomar
som Parkinson och Alzheimers. Exempelvis är ett
nytt läkemedel mot Alzheimers (Memantine) effektivt
just för att det blockerar glutamat i hjärnan.
Curr
Alzheimer Res. 2005 Apr;2(2):155-65.
NeuroRx.
2004 January; 1(1): 101 - 110
Glutamatets giftverkan misstänks även förvärra
andra neurologiska sjukdomar som Huntingtons sjukdom.
Denna koppling är gjord av en forskargrupp vid Stanforduniversitetet
i USA.
http://www.stanford.edu/group/hopes/treatmts/antiglut/l0.html
De som vill fördjupa sig i de vetenskapliga studierna
kring riskerna med glutamat kan läsa boken ”Excitotoxins:
The Taste That Kills” (Health Press, Santa
Fe: NM, 1997) skriven av Russell L. Blaylock, läkare
och specialist i neurologi.
En översikt av de möjliga sambanden mellan
glutamat och ett antal olika sjukdomstillstånd
finns här.
|