Vi har länge blivit itutade att akta oss
för fett, för man blir fet av fett,
har det sagts. I dag vet vi att det inte är
helt sant. Tvärtom vet vi numera att diabetiker
t o m blir bättre av att öka fettintaget
och samtidigt minska på de snabba kolhydraterna.
När industrin drog ner på fett i många
produkter, ökades i stället sockerinnehållet,
som billig råvara liksom fett, för
att hålla kaloriinnehållet uppe. Socker
hör också till ”de vita synderna” som
alla är beroendeframkallande och alla passerar
munnen. Dessa är socker, salt, vitt mjöl
och fett – samt alkohol fast det inte är
vitt.
Först nu på senare år har sockrets
roll – såväl i maten som i dryckerna
– hamnat i fokus. Den sedan länge kända
fetmaepidemin har inte förrän nyligen
fått rätt uppmärksamhet, fast
det funnits varningssignaler sedan länge.
Men länge har margarinindustrin lyckats hålla
ställningarna tack vare att de länge
nog nu viftat och skrämts med kolesterolfaran
och lyckats få folk att köpa dessa
kemiska produkter uppblandade med vatten, och
på senare tid också blandat i växtsteroler
(och ta upp till 6 gånger mer för sina
produkter).
Produktutvecklingen har gått snabbt och
socker har varit en stor tillgång för
fabrikanter för att lättare sälja
sina ”förädlade produkter”, inte minst
till barn och som lättätna mellanmål.
Ett skrämmande exempel
Låt oss titta närmare på Kellogg´s
Special red fruit bar (med bara 1,0 g fett
per bar enligt framsidan). Här lyckas man
få 26:90 kronor (Konsum Extra) för
ett paket med 129 gram, alltså 208:53 kr/kg,
med 39 procent socker i paketet!
Men låt oss jämföra lite per
kilo. |