En nanopartikel är mellan 1 och 100 nanometer (miljarddels meter) stor. Det betyder att de är så små att de kan ta sig in i cellerna och reagera med proteiner och andra biologiska strukturer. Det är som med all ny teknik, det kan föra nya landvinningar med sig som innebär fördelar för oss konsumenter, men lika ofta och kanske snabbare tekniska landvinningar som allt för snabbt utnyttjas av industrin för att ta nya marknader och sedan kommer de negativa överraskningarna. Det är därför vi kräver ”historisk evidens” innan ny teknik tas i bruk, det räcker inte med ”vetenskaplig evidens”. Här kom nyligen en artikel från Institutet för miljömedicin på Karolinska institutet: Nanopartiklarna är det nya asbesthotet Artikeln är skriven av Ulla Karlsson-Ottosson / Ny Teknik och publicerad 5 november 2010 Detta kan man göra som innehåller nano material i dag: - Racketar - Cyklar - Skidor och hockeyklubbor - Tennisbollar - Fyllmedel i gummidäck - Filter för luftrening av tilluft till motorer - Sockor, sulor, förband - Ytbeläggningar: bilar, kakel, sten, glas, textil - Färg och plast - Solskyddskräm - Tandkräm - Papperskemikalier - Ytbeläggningar för skydd och självrengörande effekt på   bilar, kakel, sten, glas, textil och läder Man avslutar artikeln med: - Vi vill inte att det ska utbryta en nanohysteri. Vi måste lära oss att hantera dem och minimera risken för exponering. Bra, men då krävs det öppenhet gentemot konsumenterna och en likaså öppen dialog! Vi välkomnar den.