1985 var jag i min egenskap av barnläkare inbjuden till ett barnmatssymposium som Findus höll på Svenska Läkaresällskapet. Första professorn sade att barn får för mycket protein, nästa sade att barn får för mycket fett, den tredje sa att barn får för mycket socker. Då elva professorer sagt samma sak kunde jag inte vara tyst längre. Jag frågade professorerna var de ansåg att barn skulle få sina kalorier ifrån.

Det blev tyst. Om en knappnål hade fallit hade det låtit som ett kanonskott. En av vällingarna på den tiden uppfyllde med ett nödrop Livsmedelsverkets näringsrekommendationer för barn mellan sex och tolv månader. Övriga hade för litet fett och för mycket kolhydrater. Dessa vällingar ändrades inte förrän omkring år 2000. Nu är det lite bättre ställt med fetthalten. Findus har fortfarande inte en enda barnmatsburk som uppfyller Livsmedelsverkets rekommendationer – de innehåller fortfarande för lite fett och för mycket kolhydrater. Det värsta är dock att barnmatsburkarna på 135 gram totalt endast innehåller sammanlagt 100 kilokalorier per burk! Sju månaders barn behöver alltså bli istoppade 8,5 barnmatsburkar om dagen för att få i sig tillräckligt med kalorier. Men då bör man samtidigt betänka att en normal matningseffektivitet ofta ligger på cirka 50 procent. Det beror på att den andra hälften finns kvar i burken, kvar på bordet, kvar i haklappen, kvar på golvet och hamnar i pappas eller mammas mage. Det innebär att det lilla barnet kräver uppemot 17 barnmatsburkar om dagen för att få sitt kaloribehov tillgodosett. Tur att det finns välling här i landet. Innehållet i dagens barnmatsburkar är dessutom vattenskadat. Fetthalten är på tok för låg. Hur ska man som småbarnsförälder lösa denna situation?

Ett bra sätt att rädda situationen är att tillsätta minst en matsked smör eller två matskedar vispgrädde i barnmatsburken. Då sover barnet hela natten och vaknar inte skrikande av hunger mitt i natten. Även fruktpuréerna är vattenskadade. Se till exempel på en barnmatsburk med päronpuré som innehåller endast hälften så många kalorier som en vanlig burk med konserverade päron. Ett annat sätt att rädda situationen är att göra som min farmor lärde mig när jag var liten – hyvla en skiva ost, bre smör på och rulla ihop och ät. Utmärkt mellanmål. Jag har sett många barn som slickar smöret från smörgåsen och slänger resten eller äter smör med sked direkt ur smörbyttan. Detta beteende är ett uttryck för något som jag kallar akut fettbristsyndrom och botas bäst med mera fett i maten. Vanlig mat som föräldrarna äter, gärna med extra fett i, är utomordentligt bra mat för de lite äldre barnen, över ett års ålder. De får gärna äta bacon och ägg eller korv till frukost. Leverpastej till lunch (eller hellre fransk lantpaté) och så vidare. Principen för danska smörrebröd kan med fördel tilllämpas, vilket innebär att man har 80 procents pålägg och 20 procent bröd (den svenska smörgåsen har det omvända förhållandet – 80 procent bröd och 20 procent pålägg). Nyligen har vi kunnat läsa om nya rön som visar att tillsatser i maten såsom färgämnen, smakförstärkare och konserveringsmedel gör barn hyperaktiva. Det är inte bara dessa tillsatsämnen som trasslar till det för barnen. Även kolhydraterna gör det. Det är välkänt bland föräldrar att vill man trassla till det för exet så matar man barnen med godis och läsk precis innan överlämnandet så blir barnen speedade. Vi vet att kolhydrater är exciterande och fett är lugnande inte bara för barn utan även för vuxna.

10 procent av alla barn med epilepsi slipper både kramperna och alla mediciner om de matas med fettrik mat och ett minimum av kolhydrater. Ytterligare hälften får en minst 50-procentig minskning av kramperna på samma kost. Denna metod har barnläkare använt sedan 1920-talet i USA och 80 år senare på Astrid Lindgrens Barnsjukhus.

Med andra ord bör våra barn få så mycket nyttigt animaliskt mättat fett och så lite kolhydrater som möjligt i sin mat.

Björn Hammarskjöld
barnläkare
Mora