1985 var jag i min egenskap av barnläkare
inbjuden till ett barnmatssymposium som Findus höll på Svenska
Läkaresällskapet. Första professorn sade att barn får
för mycket protein, nästa sade att barn får för
mycket fett, den tredje sa att barn får för mycket socker.
Då elva professorer sagt samma sak kunde jag inte vara tyst längre.
Jag frågade professorerna var de ansåg att barn skulle få
sina kalorier ifrån.
Det blev tyst. Om en knappnål hade fallit hade det låtit
som ett kanonskott. En av vällingarna på den tiden uppfyllde
med ett nödrop Livsmedelsverkets näringsrekommendationer för
barn mellan sex och tolv månader. Övriga hade för litet
fett och för mycket kolhydrater. Dessa vällingar ändrades
inte förrän omkring år 2000. Nu är det lite bättre
ställt med fetthalten. Findus har fortfarande inte en enda barnmatsburk
som uppfyller Livsmedelsverkets rekommendationer – de innehåller
fortfarande för lite fett och för mycket kolhydrater. Det
värsta är dock att barnmatsburkarna på 135 gram totalt
endast innehåller sammanlagt 100 kilokalorier per burk! Sju månaders
barn behöver alltså bli istoppade 8,5 barnmatsburkar om dagen
för att få i sig tillräckligt med kalorier. Men då
bör man samtidigt betänka att en normal matningseffektivitet
ofta ligger på cirka 50 procent. Det beror på att den andra
hälften finns kvar i burken, kvar på bordet, kvar i haklappen,
kvar på golvet och hamnar i pappas eller mammas mage. Det innebär
att det lilla barnet kräver uppemot 17 barnmatsburkar om dagen
för att få sitt kaloribehov tillgodosett. Tur att det finns
välling här i landet. Innehållet i dagens barnmatsburkar
är dessutom vattenskadat. Fetthalten är på tok för
låg. Hur ska man som småbarnsförälder lösa
denna situation?
Ett bra sätt att rädda situationen är att tillsätta
minst en matsked smör eller två matskedar vispgrädde
i barnmatsburken. Då sover barnet hela natten och vaknar inte
skrikande av hunger mitt i natten. Även fruktpuréerna är
vattenskadade. Se till exempel på en barnmatsburk med päronpuré
som innehåller endast hälften så många kalorier
som en vanlig burk med konserverade päron. Ett annat sätt
att rädda situationen är att göra som min farmor lärde
mig när jag var liten – hyvla en skiva ost, bre smör
på och rulla ihop och ät. Utmärkt mellanmål. Jag
har sett många barn som slickar smöret från smörgåsen
och slänger resten eller äter smör med sked direkt ur
smörbyttan. Detta beteende är ett uttryck för något
som jag kallar akut fettbristsyndrom och botas bäst med mera fett
i maten. Vanlig mat som föräldrarna äter, gärna
med extra fett i, är utomordentligt bra mat för de lite äldre
barnen, över ett års ålder. De får gärna
äta bacon och ägg eller korv till frukost. Leverpastej till
lunch (eller hellre fransk lantpaté) och så vidare. Principen
för danska smörrebröd kan med fördel tilllämpas,
vilket innebär att man har 80 procents pålägg och 20
procent bröd (den svenska smörgåsen har det omvända
förhållandet – 80 procent bröd och 20 procent
pålägg). Nyligen har vi kunnat läsa om nya rön
som visar att tillsatser i maten såsom färgämnen, smakförstärkare
och konserveringsmedel gör barn hyperaktiva. Det är inte bara
dessa tillsatsämnen som trasslar till det för barnen. Även
kolhydraterna gör det. Det är välkänt bland föräldrar
att vill man trassla till det för exet så matar man barnen
med godis och läsk precis innan överlämnandet så
blir barnen speedade. Vi vet att kolhydrater är exciterande och
fett är lugnande inte bara för barn utan även för
vuxna.
10 procent av alla barn med epilepsi slipper både kramperna och
alla mediciner om de matas med fettrik mat och ett minimum av kolhydrater.
Ytterligare hälften får en minst 50-procentig minskning av
kramperna på samma kost. Denna metod har barnläkare använt
sedan 1920-talet i USA och 80 år senare på Astrid Lindgrens
Barnsjukhus.
Med andra ord bör våra barn få så mycket nyttigt
animaliskt mättat fett och så lite kolhydrater som möjligt
i sin mat.
Björn Hammarskjöld
barnläkare
Mora
|