Till startsidan Sveriges Konsumenter i Samverkan 
2007-03-26 Publicerad i SKN nr 54


Man göder djuren inför slakten – med majs, soja,
potatis och spannmål – vad äter vi själva?


Den tekniken är ingen hemlighet, den är väl utprovad inom lantbruket, sedan århundraden. Ändå förvånas vi när vi nu oroas av den våldsamma fetmaepidemin som drar fram över världen. Är det så svårt att dra parallellen med hur vi göder våra barn och oss själva?

Julgrisen fick potatis förr i världen för att bli rund och god innan slakten. Varför smakar majskycklingen lite extra? Jo den är fetare och göds upp på majs. Gässen tvångsmatas med majsgröt för att få stor lever, på franska Foie gras.

Våra betande djur går innan slakt igenom gödningsfasen, med kraftfoder, soja. Vete är en annan gröda som man utfodrar djuren med, för att ”växa”. Alla dessa gödningskurer är kolhydratbaserade.

De svenska näringsrekommendationerna ger rådet att öka på kolhydraterna och minska på fettet. Hur ofta hör man inte Livsmedelsverkets experter förmana oss att äta mera bröd och frukostflingor (corn-flakes är inget annat än majs, men ofta med stora tillsatta sockermängder, i paketet eller på tallriken!) och i samma mening varna för fett, speciellt de mättade som finns i smör, grädde och ost och en del kött.

Får jag nu lansera uttrycket ”Raketbränsle”
Med det menar jag kolhydraterna, i synnerhet de snabba, inklusive sockerarterna, som lättast förbränns och därför passar för kraftprestationer, mycket energi på kort tid. Det vanliga ”motorbränslet” som är baserat på fett, är inte lika högoktanigt utan passar bättre för uthållig och långsam förbränning. Det är här konsten att äta kommer in, att anpassa det efter person och omständighet.

Men det är en viktig skillnad mellan att bränna fett och att bränna raketbränslet. Den sista typen av bränsle ger snabb energi och det man inte omedelbart gör av med, d v s överskottet, lagras in i levern och omvandlas till fett. Äter man då för mycket ”raketbränsle” är man lätt offer för gödning, fettupplagring och så länge man fortsätter tillföra raketbränsle går ”motorn” på högvarv och börjar aldrig bränna fett. Rådet att minska på fetterna ger då större utrymme för att ladda på med mera kolhydrater och så snart de förbränts ropar ”verkmästaren” på mera, han är hungrig.

En positiv egenskap hos fett är att man inte kan förbränna mer än man gör av med, därför står man sig längre och lugnare på fet mat. Man lagrar ju inte in fett t ex via levern, utan det räcker ju bara längre, innan man blir hungrig. Egentligen borde kostråden alltså vara precis tvärtom, 65 energiprocent från fett och 35 energiprocent från kolhydrater. Men så får man ju inte säga, än i vart fall. Men det är en omvärdering på gång och modern forskning kommer att kullkasta de väl inarbetade råden om att ”köra hårt på raketbränslet”.

Senaste tiden har jag läst en hel del av både forskare och läkare som vågar gå emot strömmen. Parallellt kommer också rapporterna att bästa bantningsmetoderna bygger på lågt kolhydrat och högt fettintag (då talar man inte om de industriella fetterna, utan de naturlig som vi får från djuren och från vissa växtoljor som oliv- och rapsolja).

Problemet med den ökande fetman och diabetes-2 utvecklingen är så allvarlig att man inte kan blunda för att det inte går att använda ”gödningsmetoden” längre. Fortsätter vi och lyder kolhydratintressena och låter oss påverkas i fortsättningen av margarinindustrins kolesterolskrämsel, så kommer det bara att bli värre, frågan är om inte detta börjar lika ett folkmord i stället för en folkhälsosatsning. Men det rör på sig, nyligen hade folkhälsoministern Maria Larson kallat till en stor hearing i Rosenbad, tillsammans med jordbruksminister Eskil Erlandsson.

Debatten tar också mer och mer fart och alltfler blir övertygade och lyder inte längre påbuden. Vi konsumenter får faktiskt tro på det vi blir övertygade om och förtroendet minskar snabbt för den typen av kostrekommendationer som sammanfaller i tiden med den ökande fetmautvecklingen. Det här kommer att bli en följetong, så sprid nyhetsbrevet till vänner och bekanta.
upp